Det här lär bli ett roligt inlägg. Mitt humör är uppe i toppen ena stunden, och nere på botten den andra. Jag är bara så otroligt.. Jag vet inte. Lättad kanske? Ja! Lättad över att insé mer och mer vilken otrolig idiot du är. Det visar sig bara mer och mer och hur lite jag än vill förstå det, så är det ändå något jag vill förstå. Från att ha gjort mitt liv underbart för en stund, till att krossa det i tusen bitar. Allt fler bitar hittas och läggs på plats igen. Så jag kan inte gör annat än att tacka dig för att vara en idiot.
Var till soc idag. Pappa och jag grälade inför mamma och soctanten. Tanten kom fram till att jag inte får något eget boende iallafall – vilket är skönt. För jag vet att jag inte är beredd på att få ett eget boende ännu. Framförallt inte själv. Jag får panik om jag är helt själv. Okej, här i mitt rum kan jag vara själv. Men hade ingen annan varit hemma så hade jag skrikit, gråtit och slagit sönder saker. Helt utan tvekan. Instängd för sig själv i en lägenhet skulle jag aldrig klara.
Imorgon är det J’s och D’s stora dag. Jag kommer inte vara där. Får inte. Har inte ens kunnat förklara för henne själv om varför det inte går. Det finns ingen riktig anledning heller. Får bara inte. Får inte åka ifrån Ramnäs. Får inte åka härifrån. Så är det. Finns inget att göra åt det.
Förresten! Det rycker i hela mig. Jag vill så himla mycket. Men antagligen samma vanliga roliga besked som vanligt, moahahah. Eller ja. Gulligt. Mmh. Ser ni? Topp bott. Superbra. Nej.
Kan inte klockan bara bli 23.00 nu? Och kan inte klockan bli imorgon snart?
