Inte riktigt såhär

Det var absolut inte tänkt att det skulle gå så långt. Att jag ännu en gång skulle hamna i den där sörjan igen. Sitta och trösta mig hos Pär på msn och bara gnälla över livets alla små skitsaker. Men det blir lätt så. Orkar inte se tillbaka på tiden som var. Den är över och den kommer aldrig tillbaka igen. Det känns som om det är något som komme ské snart. Men allt är dött. Tiden på Gideonsberg, i Jarse eller i Hallstahammar. Allt är borta och jag måste bara acceptera det. Jag har lätt att sakna. Det påpekade Pär också. Men det är nog inte kärlek. Saknad är inte kärlek, utan det är längtan efter kärleken som var.

Det är som att cykla utan händer..

Men sen när man väl är där. Precis som det var då, dit som man längtar tillbaka till som mest. Då är det plötsligt inte bra. Då är allt omvänt. Då är det inte alls så som man tänkt sig att det var. Men jag längtar tillbaka till dagarna då allt var bra. 2006. Underbara år. Det var då. Då jag träffade en hel drös med underbara människor.

En dikt jag skrev när jag satt nere vid ån idag.

Jag står vid en bro nu älskling. Med hoppet om att se älvornas dans. Jag står med din hand i min, raring. Med hjärtat fyllt av hoppets glans. Vi bygger en bro med hjälp av händerna, och dit ska vi gå om vi någongång slutat hoppats.

GRATTIS DANIEL PÅ 21ÅRSDAGEN! Ännu ett steg närmre gubbe.

Bort med värmen!

Jag är så lättirriterad i den här värmen, och känner inte alls något för att vara ute i den för den delen heller. Det är bara klibbigt och äckligt. Jag vill ha vinter och massor utav snö. Se snöflingorna falla. Det är underbart. Inte massa blähä blähä väder. Eller så skulle massvis med regn vara passande. Underbar. Mmh.

Varit in en sväng till Västerås idag. Hade väldigt för mycket kläder på mig, så jag höll på att smälta bort. Usch. Har varit helt tom i hela huvudet idag, och så börjar jag misstänka att jag har någon slags panikångest. Ställde mig i kön inne på ÖB och var nästan framme, så fick jag världens panik. Rusade tillbaka med varorna och stack därifrån. Folk måste tyckt att jag var helt galen. Sen gick jag mot Gryta, och hem till min moster.

När vi stannade i Surahammar, då pappa skulle springa in på Systemet för att köpa några öl, så visade mamma mig sin mobiltelefon och sa att det var vissa sms man inte kunde ta bort. Jag tänkte givetvis ”Vadå? Har mobilen hakat upp sig?” så jag tog mobilen och tryckte på radera. Det gick lätt som en plätt, tänkte jag. Men det hon menade var att hon inte kunde eller ja ”inte ville ta bort” för att dem var så gulliga. Då fick man en idiotstämpel i pannan på en gång. Men vafan ger hon mig mobilen för då?! Kunde hon inte bara läsa upp smset? Sen så blev det bråk om det där i säkert en halvtimma. Hon påstod sig ha sagt något HELT annat än vad jag sa. Äh, spela roll. Nu är jag trött..

Ska vänta på att det ska bli mat, sen äta. Sen så ska jag göra något annat ”kul”.
Som om man kan ha kul här. Näe, tänket väl det.. Så ska väl mamma ”hjälpa” mig med något bandage. Blä!

Hur ska man tänka?

Sitter här och lyssnar på Brolle Jr – Jag är född i en liten by.
Jag bor i en liten by. Jag trivs inte här. Jag är inte uppvuxen här.

Skåpluckorna ovanför kylen och frysen är trasiga och när pappa skulle öppna en
lucka, så fick han hela luckan rakt över sina tår. Stortån blev genast illblå över nageln och det var plötsligt blod på golvet. Nu har vi kommit fram till att den mittersta tån är bruten, och nu kommer han inte kunna gå så särskilt bra på ett bra tag. Ska jag tycka synd om honom? Hade det hänt mig så hade han sagt att jag varit så jävla klumpig. Varför ska jag behandla honom bra, när han behandlar mig tvärtom i såna situationer? Men det klart att han skulle bry sig om mig efter en stund och kolla så mina tår var hela. Men ändå.

Mamma har varit väldigt anti mig ett tag nu, och antingen så ignorerar hon mig eller så fräser hon åt mig. Jag förstår inte. Jag såg hela min mosters familj skratta och le. Man märker att min familj inte alls mår bra. Tobias hade visserligen magont, men han brukar inte skratta som mina kusiner gör. Annikas familj är lycklig till skillnad från min. Jag vill också vara lycklig.

Jag vet inte om jag borde skriva alla mina tankar. Eller om jag borde stänga dem inne. Jag vet inte om jag ska tänka. Hur ska man tänka? Jag vet inte hur något fungerar längre. Jag vet inte om jag fungerar. Inte på riktigt.

Jag vill åka iväg. Långt härifrån, och bara få koppla bort alla bekymmer. Träffa en underbar person.
Eller flera underbara personer. Ta med någon mer och ge oss ut på upptäcktsfärd. Men det är bara
fantasi. Jag orkar inte ha fantasi, när ingen fantasi blir till verklighet.

Jag vill bara kunna räcka till. Räcka till att bara vara Emma. Men det fungerar inte..

Mina kusiner frågade mig om vad som hade hänt på armarna. ”Emma, vad har hänt?!” skrek Nathalie ut. Jag förklarade snabbt att det bara var skrapsår. Men vad ska jag säga? Ska jag berätta för en sjuåring om mitt mående? Hon mår nog bättre av att inte veta.

Var kul att ta hand om Isabelle en stund. Även kul att träffa Simon den korta stund som varade idag. Men så går det när man inte berättar för mig om vad man vill göra. Då tröttnar jag och vill inte mer. Jag är tråkig!

Fredag

Vaknade runt halv tio, vilket är relativt tidigt för mig då jag
inte brukar vakna förrän vid elva, tolv i vanliga fall. Känns som om man får ut mer av dagen ju tidigare man går upp. Det är ju så, jag vet. Men jag har inte haft den här känslan på länge. Mmh, men ja. Sitter och lyssnar på en skiva med gamla klassiker. Sånt som mamma, pappa och deras föräldrar lyssnade på när dem var små. Rätt kul. Men det har varit mest Ted Gärdestad idag. Underbara musik. Hade aldrig hört ”snurra du min värld” med honom förut. Nu är jag totalt besatt i den låten. Har spelat den hundra gånger idag, känns det som.
Vi var in till Erikslund i Västerås en snabbis idag. Mamma och pappa ville vara snälla och bjuda på mat. Så vi åt och åkte sedan till Willy:s i Surahammar. Handlade lite frukt, godis till småsystrarna och hårfärg till mig.

Så har en till hårfärg i nu. Blev förjävligt senast. Eller ja, kanske inte förjävligt, men det såg inte så fint. Det var brunt/blont/rött. Nu blir det helrött! Att vara blond var skoj för en kort stund. Men jag kände mig inte alls ”hemma” i det, trots att det är min naturliga hårfärg. Nej, det får bli rött ett tag här framöver.

Ska snart skölja ur hårfärgen. Sen ska jag fixa bloggen här. Ska bli snyggare. Nu åkte mamma
tillbaka till jobbet också. Well. Höres sen!

Kopplade sånger

Jag har rätt lätt att kunna kopplad en låt till en person. Det gör det bara värre i och med att jag inte lyckas komma ihåg vem det är jag kopplat låten till, längre. Jag vet bara att låten påminner mig om en plats och en tid för längesen. Den låten jag lyssnar på nu, kopplar jag till vinter. Men jag minns inte vem det var jag fick den av första gången, eller vem det var som jag kopplade den till. Kristian lyssnar på den hela tiden, men det är inte honom jag fick den av. Han fick den av mig.

Jag har mått bra(otroligt nog) dem senaste dagarna. Men idag föll allt igen. Jag vill bara
slita av mig håret på huvudet och skrika rakt ut. Men det går inte. Det fungerar inte så.

Läkarna fattar verkligen ingenting. Dem förstår inte att jag behöver hjälpen.
Jag kommer inte kunna lita på en psykolog igen. Dem kommer göra samma
sak igen. Förstöra allt igen.

Ska försöka hitta på något skoj. Göra den här bloggen en aning snyggare och
lära mig hur allt fungerar. Sen fortsätta att.. bara vara.

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!